Försiktigt

Vi kjører ut av Oslo, på vei inn i det ukjente. Dine gyldne, mørke krøller blafrer friskt i vinden. Med taket oppe kan vi kjenne at høsten er i ferd med å bryte gjennom den enda behagelige tempererte luften. Jeg kryper sammen i setet for at ikke vinden skal ta fatt i det lange håret og lage en umulig floke. Musikken legger seg som fløyel mellom oss i bilen og verden der utenfor.

Jag vet inte vem du är
Var du kommer ifrån

Spenningen sitrer i kroppen. Det vi er i ferd med å gjøre er bittersøtt. Begjærlig, men bittersøtt.

Jag vet inte vad du gjort i ditt liv
Eller vad du vill med mig
Så lyssna nu på vad jag har att säga dig

Vi er i ferd med å bedra. Og bli bedratt. Av oss selv. Når ordene i sangen synker inn rører vi begge litt ukomfortabelt på oss.

Att innan jag vänjer mig
innan det är försent att säga nej

Du snur deg mot meg og smiler. Men de mørke øynene dine glimter fandenivoldsk og jeg ler mens jeg skutter meg mot vinden.

Ta det försiktigt
Ta det varsamt
Ta det försiktigt
För det är mitt hjärta du håller i din hand.

Den natten tok vi det varsomt. Vi tok det forsiktig. Men begjæret lå spenningen, ikke i hverandre. Men det visste vi ikke da. Mens vi kjørte inn i det ukjente, du med vinden i ditt hår og jeg med en følelse av uro.

Lisa Nilsson: Himlen rundt hörnet, 1992